Kategori: Reseberättelse

Onsdagen 24 april startade bussturen mot Ängelholm i Veddige med stopp i Varberg och upphämtning av de tre sista deltagarna i Falkenberg. Vi blev 41 deltagare som såg fram emot en trevlig och intressant dag.

Ankomst till muséet som var inhyst i en gammal hangarbyggnad.

Besöket inleddes med kaffe och ost/skinkmacka som smakade gott efter bussfärden. Våra guider presenterade sig och berättade om museets tillkomst och om nedläggningen av flygflottiljen.

Det var trångt i lokalen med många flygplan andra fordon och mycket andra prylar.

Guiden Bengt berättar här entusiastiskt om ”Flygande tunnan” för intresserade åhörare.

Draken det första moderna svenska flygplanet.

Viggen var det största planet och också det som slukade mest bränsle.

JAS Gripen påminner lite om en insekt framifrån.

Efter en intressant guidning tackade vi för oss och på började bussturen mot lunch.

Framme vid Margretetorps gästgiveri.

Lunchen åts i det gamla anrika gästgiveriet, där man fick välja på fisk eller kött och kaffe med kaka efteråt.

När vi var mätta och belåtna satte vi oss åter i bussen för resan hemåt och kunde se tillbaka på en intressant och trevlig dag.

Resan startade kl.8.00 vid Arenahallen i Varberg där de första deltagarna steg ombord. Vi fortsatte till Varberg Nord och vidare till Veddige och Horred och till sist Kinna där den sista steg på och då var vi 49 personer i bussen och alla platser upptagna. Chauffören var lite orolig innan att någon skulle tillkomma då det bara fick plats 49 personer. Vid ankomsten till Borås Energis anläggning, Sobacken, blev vi uppdelade i två grupper där den ena fick gå en rundvandring och titta pannhuset och turbinanläggningen. För oss som är vana vid Ringhals dimensioner var turbin och generator en liten gullig anläggning.
Den andra gruppen fick gå till infobyggnaden där vi informerades om Borås energi och deras satsningar på hållbarhet inom energi, vatten och sophantering. Där bjöds vi även på en kopp kaffe (några saknade frallan).

Efter ett intressant och informativt möte gick resan vidare mot Rydal och en god lunch på Rydals Herrgård.

Mätta och belåtna så blev vi återigen indelade i två grupper varav den ena fick en mycket trevlig guidad visning på Rydals Spinneri. Fick information om hur detta hade byggts upp ifrån starten. En man med namnet Sven Eriksson låg bakom uppbyggnad av denna fabrik på 1850 talet. Fabriken är byggd av gråsten från trakten. Maskinerna drevs med vattenkraft från Viskan.

Guiden visade hur en bal med ekologisk bomull omvandlades i en kardmaskin till trådar för att sedan i spinnmaskinen bli smala trådar och sedan ytterligare två maskiner förvandlas till vackert garn. Alla maskiner hon visade var gamla och fungerade fortfarande men drevs av el nuförtiden. Alla slogs av det höga ljudet och nu var det bara en maskin som var igång i taget, ni kan tänka när alla var igång.

Den andra gruppen fick en trevlig guidad visning av den gamla vattenkraftsstationen som fortfarande är i drift och det är Vattenfall som driver den. Det gamla kontrollrummet hade en imponerande manöverpanel i italiensk marmor säkert tio meter lång men var  idag ersatt av ett skåp stort som en vanlig garderob. Även här var det intressant gammal teknik som fortfarande fungerade.

Efter att grupperna hade skiftats startade hemfärden och jag tror att alla var väldigt nöjda med dagens utflykt.

Text och bild Kerstin och Nisse Svensson

Läs Lasses rapport från vårt besök vid tunnelprojektet i Varberg

Fredagen 26 maj samlades ett femtiotal Ringhalsveteraner för att få information om det pågående tågtunnelarbetet under Varberg.
Vi fick först en säkerhetsgenomgång om vad som gällde på arbetsplatsen, hjälm och varselväst var obligatoriskt.

Därefter delades vi upp i två grupper varav den ena påbörjade vandringen utmed det kommande spåret. Andra gruppen fick information av Johan Hjertström som är projektchef för Trafikverket.
Johan berättade om projektets framdrift och vilka svårigheter som uppstått under projektets gång.
Efter cirka en timmas genomgång skiftade grupperna och grupp ett fick sin genomgång av Johan och grupp två fick påbörja vandringen.

Ringhalsveteranerna börjar samlas inför Tunnelbesöket.

Johan Hjertström informerar.

En av de duktiga guiderna, Joel, berättar om bygget.

Det är på stora ytor som arbetena pågår.

Intresserade veteraner iförda varselväst och blå hjälm begrundar bygget.

Här ska stationshuset så småningom byggas.

Här börjar bergtunneln

Läs och titta på bilderna i länken nedan.

Tisdagen 25 april besökte Ringhalsveteranerna Grimetons långvågssändare.

En f.d. Ringhalsare, Ola Hernvall, hälsade oss välkomna och berättade utförligt om stationens tillkomst och historia. Ute under mast 1 beskrev han tekniken om hur antennen fungerar.

Inne i stationen fortsatte Ola berätta om sändaren och dess hjälpmaskineri. Vi fick en otroligt intressant och detaljrik beskrivning av funktionen.

Så var det dags för start av sändaren och där hjälptes Ola och Fredrik åt. Det visade sig att det inte bara var EN knapp att trycka på för start. Efter start av oljepump och kylvattenpump så var det flera manövrar som behövde utföras innan sändaren kom upp i varv. När varvtalet och spänning justerats kunde de skicka ut morsesignalen som visade att det var Grimetonsändaren som var i gång, denna gång dock inte ut i rymden utan bara i lokalen.

Efter en mycket intressant förevisning avslutades visningen i entré byggnaden där vi serverades kaffe, fralla och givetvis en Radiokaka.

Torsdagen 9 februari var det dags för årets första aktivitet i Rivet. Bussen startade i Veddige och sen till Varberg för vidare färd till Ullared. Vi var 39 glada pensionärer med på bussen när vi kom till Ullared och Pernilla från Gekås hälsade oss välkomna.
Första turen gick till Gekås centrallager Sönneräng där Annika informerade oss om hur hanteringen av ankommande last och fortsatt transport av varor till varuhuset. Det är enorma volymer gods som passerar dagligen genom detta stora lager.

Därefter åkte bussen på en rundtur i Gekås stugby där Pernilla informerade om stugor, ställplatser, hotellrum och alla aktivitetsmöjligheter som fanns där.

Då bussen parkerat gick vi till fots in i varuhuset och ned en våning till ett konferensrum där vi blev bjudna på kaffe och frukt. Pernilla berättade mycket intressant om Gekås utveckling genom tiderna fram till idag och hur de ser på framtiden. Noterbart är att Gekås firar 60 år i år.

Efter att tackat Pernilla för all information begav vi oss till restaurang Peder &Co där vi fick åtnjuta en välsmakande kycklinglunch.

Färden hem gick fort och jag tror att alla tyckte det var en väldigt lyckad utfärd.

Vi får tacka Monika Karlsson som med sina kontakter i Ullared ordnade till en fin resa.

Onsdagen den 22 maj besökte vi, ett 30-tal Ringhalsveteraner, Wapnö Gård och Berte kvarnmuseum.
”I mer än tjugo år har Wapnö utvecklat ett eget ekologiskt kretslopp på gården. God djuromsorg, smakupplevelser och hållbar miljö har länge varit självklarheter. Det är därför man inte hittar någon liknande gård i Sverige, eller kanske ens i världen.”

Vapnö slott
Slottet omtalas redan 1312 och har varit i flera släkters ägo, den nuvarande heter Staël von Holstein.
Den äldsta huvudbyggnaden brann ned 1733. Det nuvarande corps-de-logiet uppfördes vid mitten av 1700-talet. I oktober 1983 förklarades slottet som byggnadsminne

Wapnö gård
Bokningar av konferenser, bröllop och fest ordnas. Där finns ett hotell där varje rum är döpt efter kor som funnits på gården.
Vår guide berättade om gårdens två kretslopp, Gårdens lantbruk och Gårdens förädling. Gårdens kor går fritt inomhus och är ute på bete under sommaren. Vi fick se hur mjölkningen går till. Två gånger per dag går kossorna till en mjölkningskarusell och levererar mjölk som rinner i en ledning 30 m till gårdsmejeriet. Där förpackas den sedan och kan säljas i butik redan samma dag. Tala om FÄRSKT!!
Vi fick också se ko-BB och kalvdagis, ack, så söta småttingar! Friden lägrade sig över båda anläggningarna.
Gårdens jord och skog är viktiga naturresurser och där finns vattenkällor, varur man kan bevattna utan att behöva lita till långa traktortransporter. För att slippa långa transporter av gödsel pumpas den ut till fälten och läggs ut med en 30 m bred gödselutläggare, vilket har gjort att man kunnat ta bort många mils traktorkörning varje år.
Gårdens biogasanläggning förser hela gården med förnybar energi i form av kyla, värme och el, t ex kyls mjölken ner med kyla som utvinns från kornas bajs och när mjölken kyls ner återvinns energi till systemet genom värmeväxling, s k ”mjölkvärme”. TÄNK så mycket man inte vet!
Raps är det protein som används till djuren och för att de inte ska utfordras med för mycket fett så pressas rapsen på olja. Av den restprodukten kommer man framställa biodrivmedel till gårdens fordon. Ett litet steg i RÄTT riktning!
På gården finns också växthus som värms upp av gårdens förnybara energi. I gårdsbryggeriet bryggs öl av gårdens vatten och korn och i charkuteributiken säljs kött som kommer från gårdens nötdjur som gått fritt året runt och aldrig fått antibiotika. MUMS!
Efter denna rundvandring serverades vi lunch på slottet, vad då? Jo, rejäl portion kött, förståss, och potatis med tillbehör och dessert! MUMS IGEN!

Därefter styrde vi kosan mot Berte Museum.
Vi möttes av en guide som inledde med en stunds presentation till FIKA. OJ, OJ, OJ! Hon berättade bl a om hur museet blev till: Sommaren 1992 besökte Anders Stenström, då qvarnmästare på Berte Qvarn, Gustaf Skyggesson i Vinberg, för att titta på en odling av vårvetet Sport, ett vårvete med speciellt hög proteinhalt som i princip skulle göra Berte Qvarn självförsörjande på svenskt vete.
På väg tillbaka passerade de ett stort antal äldre uttjänta maskiner som Gustaf inte längre hade plats för utan placerat på den gamla gödselstan. De skulle eldas upp och lämnas till skrot. En potatisupptagare drog till sig Anders intresse och när Gustafs svärfar John Bengtsson kom på
besök berättade han om dess, och övriga maskiners, funktion och historia.
Anders erbjöd sig att ta vara på några av maskinerna och göra plats för dem i ett gammalt svinhus på gården. John nappade på idén och de gamla maskinerna blev bevarade för framtiden. Sedermera flyttades maskinerna till det som nu är Berte museum.
Det var alltså mer eller mindre en slump att Anders började sin samling 1992 och tio år senare invigdes ”Berte Museum – Livet på landet”. Museet är ett privat nostalgimuseum, som överraskar med sin storlek och mängd föremål. Här finns allehanda jordbruksmaskiner, handredskap och TRAKTORER! Här finns olika miljöer uppbyggda: hantverk, lanthandel,
skola.
Vi strövade sedan runt i ett fantastiskt museum med SÅÅÅ mycket sevärt. Här kan vi verkligen göra en resa tillbaka i tiden. Samlingen omfattar det mesta som funnits ute på landsbygden. Sedan 2004 ingår även Slöinge lanthandelsmuseums samlingar, vilket innebär en stor lanthandelsmiljö och mycket annat som kommer därifrån.

Kuriosa: Berte Museum är en del av Bertegruppen tillsammans med Berte Qvarn, SIA Glass och Berte Gård. Bertegruppen är Sveriges äldsta familjeföretag med anor från 1569, då anfäder till familjen Stenström drev kvarnen, och ägs till 70 % av familjen Stenström och till 30 % av BERTEBOS stiftelse.

Sammanfattat av Marita Carlsson